Runsvenskan
Runskrift började användas vid Kristi födelse. Med hjälp av runor skrevs brev och meddelanden till folk, det skrevs på stenar, berghällar eller metal, så som vapen och dylikt. Det mesta skrevs i trä eftersom det var mycket lättare att rista i. Det mesta som besvarats är ristat i sten under vikingatiden. Bara ett 20-tal runstenar är äldre.
Runsvenska är namnet på den äldsta kända skrivna versionen av svenska, den varade från ca 800 till 1225. Man brukar säga att urnordiskan ersattes av runsvenskan c:a år 800, då det äldre runalfabetet med 24 delar ersätts med det nya innehållande endast 16. Runsvenskan vet man mycket mer om än urnordiskan. Här nedan ser vi den nordiska runraden med 16 tecken.
Benämningen ”runsvenskan” kommer av att språket skrevs just med runalfabetet. Runorna, och runalfabetet, skapades under de två första århundradena efter Kristus och har därför troligen påverkats av både det romerska och det grekiska alfabetet. Det finns en mängd olika teorier kring runornas uppkomst, och någon absolut säker teori är väldigt svår att fastställa.
Det finns inte mycket runinskrifter från den urnordiska tiden, bara c:a 200. De flesta stenar man hittar nu för tiden är ”minnesstenar” på släktingar eller krigshjältar som gått bort.
Tecknen på en runa ligger vanligen i en slinga som formats som en orm eller drake. Några av runstenarna som finns är speciella. Denna runa till vänster kallas stavlösa runor. De tecknen är mycket små och svåra att läsa.
Författaren står alltid på stenarna. Men man vet inte om det är författaren som står på stenen som själva hackat in tecknen på runan eller om dem har betalat för att någon annan ska göra det åt dem.
På stenen till vänster står det: "Gudnjut, Toras son, lät resa denna sten och gjorde bron efter sina bröder Åsbjörn och efter Gudlev."
I detta fall är alltså ”Gudnjut, Toras son” författaren bakom denna runskrift.
Länkar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Runsvenska
http://www.algonet.se/~fransren/sprhist/runurn.htm
Skrivet av Viktor Nilsson
