Äldre nysvenska
Äldre nysvenskan använde man under 1526 till cirka 1732. Nya testamentet översattes för första gången till fulständig svenska år 1526 vilket var ett historiskt årtal för svenskhistoria. Gustav Vasa tryckte för första gången upp 2000 exemplar av den fullt översatta bibeln med hjälp av boktryckarkonsten femton år senare (1541).
I och med att nya bibeln kom ut så fick svenska folket för första gången gemensamt förråd av utryck och ord. Eftersom att gudstjänster kunde hållas på svenska så innebar det att de som hade lässvårigheter kunde ha nytta av bibeln.
Det är under den här perioden svenska språket blev riktigt svenskt. De första ordböckerna växte fram och man lyfte fram hur viktigt de var att tala ren svenska. Vi skulle kunna tyda och läsa en text från den här epoken idag utan större svårigheter att förstå.
Eftersom bibeln gick från Latin till svenska så innebar de att folket fick en egen chans att bilda sig en uppfattning och åsikt om sin tro.
Under denna epok så låg Sverige i krig mot Danmark och efter seger där så fortsatte Sverige ner i norra Tyskland. I och med det fick Sverige många låneord från Tyskland, däribland mycket krigsord t.ex. soldat, korpral och marsch. Sverige segrade och de ledde till att folket fick en starkare nationalitetskänsla. Med andra ord så började folk skriva på det egna språket och den första författaren uppstod (George Stjeirnhelm).
I slutet av äldre nysvenskan så började Frankrike att bli kulturspråk i hela Europa. De ledde till att vi fick in en del låneord från Frankrike t.ex. parfym, kusin och karamell.
Ett exempel på äldre nysvenska ur Gustav II Adolfs kungaförsäkran från 1611:
”Vi Gustaf Adolph &c. göre vitterligit med dette vårt öpne bref, att såsom menige Sverigis rikis ständer, högre och nidrige, opå den allmennelige riksdag, som höldts i Norköping opå det år 1604, då samptychte och beviliade en arfförening om den konungslige regering här i riket således, att näst efter vår sal:e kere her faders dödelige afgång då vele de anamma och bekenna oss för deres rätte herre och regerande konung.”
Källor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84ldre_nysvenska
http://www.algonet.se/~fransren/sprhist/eldny.htm
|
|
Bok-och-webben Svenska B 2001
|
Gustav Vasas bibel.
Skrivet av Adam Olsson.
Runsvenskan
Runskrift började användas vid Kristi födelse. Med hjälp av runor skrevs brev och meddelanden till folk, det skrevs på stenar, berghällar eller metal, så som vapen och dylikt. Det mesta skrevs i trä eftersom det var mycket lättare att rista i. Det mesta som besvarats är ristat i sten under vikingatiden. Bara ett 20-tal runstenar är äldre.
Runsvenska är namnet på den äldsta kända skrivna versionen av svenska, den varade från ca 800 till 1225. Man brukar säga att urnordiskan ersattes av runsvenskan c:a år 800, då det äldre runalfabetet med 24 delar ersätts med det nya innehållande endast 16. Runsvenskan vet man mycket mer om än urnordiskan. Här nedan ser vi den nordiska runraden med 16 tecken.
Benämningen ”runsvenskan” kommer av att språket skrevs just med runalfabetet. Runorna, och runalfabetet, skapades under de två första århundradena efter Kristus och har därför troligen påverkats av både det romerska och det grekiska alfabetet. Det finns en mängd olika teorier kring runornas uppkomst, och någon absolut säker teori är väldigt svår att fastställa.
Det finns inte mycket runinskrifter från den urnordiska tiden, bara c:a 200. De flesta stenar man hittar nu för tiden är ”minnesstenar” på släktingar eller krigshjältar som gått bort.
Tecknen på en runa ligger vanligen i en slinga som formats som en orm eller drake. Några av runstenarna som finns är speciella. Denna runa till vänster kallas stavlösa runor. De tecknen är mycket små och svåra att läsa.
Författaren står alltid på stenarna. Men man vet inte om det är författaren som står på stenen som själva hackat in tecknen på runan eller om dem har betalat för att någon annan ska göra det åt dem.
På stenen till vänster står det: "Gudnjut, Toras son, lät resa denna sten och gjorde bron efter sina bröder Åsbjörn och efter Gudlev."
I detta fall är alltså ”Gudnjut, Toras son” författaren bakom denna runskrift.
Länkar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Runsvenska
http://www.algonet.se/~fransren/sprhist/runurn.htm
Skrivet av Viktor Nilsson
Västgötalagen
Äldre Västgötalagens ur "Rättlösabalk".
Fornsvenska
Fornsvenskan är svenskan som man talade under perioden 1225-1526. Man brukar dela upp fornsvenskan i två delar: Klassisk fornsvenskan och yngre fornsvenska.
Klassisk fornsvenska 1225-1375: Denna period var mellan 1225 till 1375. Det var under denna tid som det latinska alfabetet kom till Sverige. Man började också skriva mer och inte bara på runstenar. Till en början så skrev man bara på latin. Latin var språket som dominerade bland de lärda, så var det fram till 1700-talet.
Det älsta svenska handskrivna brev som finns är en svensk lagupptäckning. Den är skriven 1225 och det var då man började säga att fornsvenskan startade. Den enda svenska litteraturer under denna tid var de nedskrivna lagarna. Senare kom även en del religösa skrifter som också var skrivna på svenska.
Vi lånade många ord från latin och grekiskan under den här tiden. Många av orden vi lånade hade med kyrkan at göra som t.ex kyrka, präst, biskop, brev, källare och klocka. De latinska och grekiska orden vi lånade var ändå inte i närheten av mängden tyska ord. Anledningen till det är att många tyska köpmän bosatte sig i Sverige under medeltiden. Exempel på ord från tyskan är: Pengar, köpa, frukt, skomakare, släkt, dock och ganska.
Västgötalagen är den äldsta sammanhängade skriften på svenska. Det är en landskapslag för Västergötland. Den tros vara skriven av Birger Jarls. Den äldsta avskriften av denna lag skrevs ca 1280 och finns på Kungliga bibliotekets handskriftavdelning. Een av de kändaste och mest citerade raderna i Västergötalagen lyder "Sveær egho konong at taka ok sva vrækæ". Betydelsen är omdebaterad. Traditionella tolkninge innebär att svearna skulle få rätten att välja västgötarnas kung men västgötaskolan nekar till detta.
Man kan ofta se vilka bokstäver som var vilka i en text från den här tid, men det fanns fortfarande vissa saker som skiljer sig mellan nu och då. Ett t.ex är bokstaven "Þ", den uttalas som engelskans th. Man införde vokaler i många ord för att göra ordet lättare att uttala.
Yngre fornsvenska 1375-1526: Denna period var mellan 1375 till 1526. Under denna period så finns det mer litteratur än tidigare men det var mest översättningar från andra språk. Det var mest översättningar från bibeln eller andra religösa skrifter men det kom även böcker under dessa år. En av anledningarna att det finns så mycket litteratur från den här tidsperioden är för att man började trycka böcker. År 1483 kom tysken Johann Snell till Sverige och med sig hade han tryckpressen.
Länkar:
http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A5nord#Fornsvensk_tid
http://sv.wikipedia.org/wiki/Yngre_fornsvenska
http://www.algonet.se/~fransren/sprhist/klassforn.htm
http://www.algonet.se/~fransren/sprhist/eldny.htm
http://www.algonet.se/~fransren/sprhist/klassforn.htm
/Skriven av Emil Karlsson
